Nordisk läsutmaning - Finland

Först ut i den nordiska läsutmaningen är Finland.
Läsutmaningen som ska löpa ända fram till Bokmässan i september. Initiativtagare till läsutmaningen är  .Dantes bibliotek
En författare som jag alltid har uppskattat både som person och författare är Märta Tikkanen. Få böcker har berört mig så starkt som Århundradets kärlekshistoria och Män kan inte våldtas.
I somras var jag också en flitig lyssnare till P1:s Allvarligt talat där Birgitta Stenberg och Märta Tikkanen, vänner sedan många år, svarar på lyssnarnas hjärtefrågor och samtal krig dessa på en personligt sätt.
När nu första landet i den nordiska läsutmaningen var Finland var det inte svårt att välja Märta Tikkanen  -    Emma & Uno - visst var det kärlek.
Romanen är baserad på Märta Tikkanens mormor och morfars liv. Emma och Uno träffades när Emma var 19 och Uno 27. När Emma var 25 hade hon hunnit föda 6 barn. Uno som var bla folkbildare reste runt i Sverige  där han jobbade på olika folkhögskolor och föreläste.
Emma blev kvar i Finland med barnen och Unos mamma Julia som hjälpte till så gott hon kunde. En skral ekonomi hade hon och Uno skickade några mark när han hade. Brevväxlingen dem emellan vittar om ett hårt liv för Emma att fostra de 6 barnen ensam under en tid när livshotatnde sjukdomar som tuberkelos och difteri härjade.
Uno befann sig i Sverige mest hela tiden och av breven kan utläsas att Emma längtar mer efter Uno än tvärtom.
Emma & Uno är en fantastisk berättelse om två människors kämpande för att få ekonomin och familjelivet att gå runt,  kring förra sekelskiftet. Samtidigt är Emma & Uno ett tidsdokument över kvinnans utsatta situation innan födelsekontrollenstid och innan kvinnan hade rösträtt och som gift har mannen som förmyndare. Mannen som inte är varken delaktig eller engagerad i barnens uppfostran men förväntas försörja familjen och där detta inte sker uppstår stora slitningar som konsekvens.
Trots en tung period i Emma och Unos period skriver Märta Tikkanen väldigt varmt om deras liv och kamp för kärleken och i bokens slutkapitel delger oss Märta Tikkanen lite om det relation hon hade till sin mormor och vad hon har givit sitt barnbarn. 

Från biblioteket idag

Vinnare av Nordiska rådets litteraturpris  2011 är islänningen Gyrdir Eliasson. Eftersom jag inte tidigare kände till honom ska jag ta mig en närmare titt på hans bok Bland träden. Bland träden är en novellsamling som består av 47 korta berättelser. På baksidan av boken läser jag: "Gyrdir Eliasson är en träffsäker stilist med en knivskarp svart humor. Han rör sig obehindrat mellan samtiden och det förflutna mellan popkultur och finkultur och från det ljuvt glädjefyllda till ensamhetens nattsvarta desperation"

Den här bara måste läsas

Jag ansluter mig till alla som lovprisar och höjer Korparna av Tomas Bannerhed till skyarna. Det är bara att hålla med att den är en oerhört stark berättelse om en dysfunktionell familj på 70-talet.
Ja, det har redan sagts; han är debutant och skriver redan som en driven författare. Vad månde det blir här näst?
Klass är i yngre tonåren och växer upp på ett lantbruk mitt i Småland mellan kohagar och skogen. Gården han bor på har ägts av hans familj i flera generationer och pappan vill inget hellre än att Klas en dag tar över den. Klas far beter sig inte alltid normal och Klas är orolig att allt inte står rätt till.  Pappan gör sig ovän med grannar som inte drar sig för att håna och förlöjliga hans beteende. Klas slätar över och mamma får våta ögon och gråter i smyg. Alla tassar på tå för att få tillvaron att verka så normal som möjligt. När det är som mest jobbigt flyr Klas till skogen där alla fåglar finns. Det finns inte en fågel som han inte känner igen. Han kan både dess läten och hur och var de bygger sina bon. Allt värt att veta om fåglar kan Klas.
Handlingen är enkel. Det är inte den som får boken att bli en bladvändare. Udda barndomsskildringar finns i överflöd. Nej det är Tomas Bannerhed förmåga att gestalta och få läsaren delaktig i händelseförloppet. På ett skickligt subtilt sätt utan att säga för mycket inga  förklaringar eller beskrivningar utan bara skapa bilder som överlåter åt läsaren att förstå. Oj oj jag älskar sådana böcker.
När Klas och Veronika är ute på fågelskådning mitt i natten och tar upp var sin matsäck så ser man hur innehållet i deras matsäck avslöjar klasskillnaderna, storstad - landet. Det är så skickligt. Romanen är späckad med dessa små situationer som gestaltas och skapar något mycket mer.
Det är väl ingen som missat vad jag tycker om Korparna, andlöst har jag tagit mig igenom den och med sorg slagit igen sista sidan. När får jag läsa något mer av Tomas Bannerhed?

I brevlådan idag

Hanne Orstavik - 48 Rue Defacqz utgiven av Kabusa.

Hanne Orstavik debuterade 1994 och har givit ut 10 böcker varav 7 på svenska.

För mig är hon en ny författare som jag ser fram emot att utforska lite närmare.

Ingen slalomläsning för mig idag

Med två oerhört starka berättelser vid min sida fungerar slalomläsning helt enkelt inte just nu. Jag som brukar ha två-tre böcker på gång samtidigt som jag alternerar allt beroende på humör och vilken bok som är lättast att ta med i väskan.
Men med Livet börjar på fredag och Korparna går det inte att parallelläsa. Jag sugs in i handlingen i båda så starkt att det är svårt att släppa den ena för att ta till den andra. Korparna med sitt lugna eftertänksamma sätt att skriva om den dysfuntionella familjen på den småländska landsbygden med urskogen som granne där alla fåglar lever. Den är så bra.
Livet börjar på fredag utspelar sig i ett myllrande Bukarest där ett rikt persongalleri presenteras och vävs in i varandra. Spännande och oerhört intressant.
Just nu är det en bok i taget som gäller för mig, i alla fall några dagar.

Färre böcker översätts till svenska, en egen fundering

Tidigare i veckan har det skrivits, i någon av de stora dagstidningarna, om att färre böcker kommer att översättas till svenska. Hmm.. tänker jag, då måste jag börja läsa på engelska. Trots att jag har några ynka universitetspoäng i engelska och förr läste obehindrat på engelska har något hänt. Jag tycker att det är jättejobbigt att läsa på engelska nu. Det går långsamt och jag hinner inte att läsa allt jag vill... men om man vill läsa vissa böcker och de inte översätts .. ja då blir jag tvungen att läsa på engelska.
Dessutom måste jag ha koll på böcker inom andra språkområden som översätts till engelska för att inte missa något där och sedan läsa böcker från ett annat språkområde som översätts till engelska... klurigt.
Ibland kan jag tänka att det är en miss att vara globalt litterärt intresserad och tala ett minoritets språk.

Hur bokbloggar du?

 

I mitt lilla svarta anteckningshäfte skriver jag ner idéer som dyker upp som kan bli blogginlägg. Där skriver jag in böcker jag vill läsa och böcker jag vill skriva om och recensera. Jag skriver också in boktips från andra bokbloggare.

På morgonen innnanjag går iväg till jobbet brukar jag besöka min blogg för att se om något har "hänt" under natten, kanske läsa några inlägg och svara på några kommentarer.
Eftermiddagarna och kvällarna skriver jag något inlägg och läser andras inlägg och kommenterar.
Jag tycker att det är spännande att upptäcka bokbloggare varför jag ständigt är på spaning efter nya..
Förutom P1:s kulturnytt och dagstidningar är bokbloggare min största källa till att hitta nya böcker och inspiration kring litteratur.
Hur gör du när du bokbloggar? Hur får du idéer till nya inlägg? Hur mycket tid lägger du ner på din blogg?
Om du väljer att skriva om hur du bloggar i din egen blogg, skriv då gärna i kommentarsfältet så jag vet var jag kan hitta dig.

Ännu en Parisskildring

Huset du älskade - Tatiana de Rosnay utspelar sig under 1800-talets Paris. Man läser Flaubert och Hugo och flanerar i Jardin du Luxemburg
När jag är i Paris och passerar Boulevard Haussman,  jag passerar alltid den gatan då jag är i Paris för den gatan ligger i närheten av den lägenheten jag brukar bo i då jag är där,  har jag ofta undrat vem var Haussman som fått en sådan enorm gata uppkallad efter sig som löper över en mil genom Paris. Jag har inte varit tillräckligt nyfiken för att ta reda på vem han var. Nu när jag har läst Huset du älskade har jag fått svaret.  Han var en arkitekt som ritade om Paris gator och bidrog till att stora boulevarer drog genom staden i slutet av 1800-talet och smågator och hus demolerades på bekostnad av av att en ny modern stad skulle byggas upp.

Huset du älskade är en brevroman. Rose skriver brev till sin döde man. De bodde tillsammans i ett hus i Monparnasse i Paris under 1800-talet ett hus som Rose' man Armand hade bott i under flera generationer. När han blev sjuk och till slut gick bort lovade hon honom att aldrig lämna huset utan bo kvar i lägenheten. Tiden ville något annat. Under den här tiden  utsätts Paris arkitetkur för förändringar som gör att hela kvarter måste rivas då det nya moderna Paris växer fram. Dessvärre har den lilla människan ingen talan när stora beslut fattas på högre nivå och hur det gått med byggandet av de stora gatorna vet ju vi som upplevt Paris 100 år efter Rose.
I Huset du älskade fångar Tatiana de Rosnay tidsandan i ett Paris med småstadsatmosfär. Här har vi blomsterhandlaren som ser varje blomma som ett smycket som hon ömt vårdar. Bokhandlaren som får Rose att börja läsa Flaubert och Hugo och som låter Rose få sitta i sin bokhandel och läsa sin bok i sin egen takt. Vi har det trogna hembiträdet som följt familjen i många år.
Tatiana de Rosnay ger en bild av Paris som vi alla i själva verket önskar att Paris skulle vara, småstadsidyllen i metropolen.
I Tatiana de Rosnays tidigare böcker på svenska Saras nyckel och Bumerang löper genom romanen en skugga om en fördold familjehemlighet som så småningom avslöjas, så även i denna. Rose bär med sig en upplevelse som hon inte hann berätta för sin man innan han dog, en upplevelse som plågat henne i många år.
Huset du älskade är ingen stor roman men en riktig bladvändare ett stycke Parishistoria sedd ur en familjs ögon.

Bra tajming eller bara sjätte sinnet

För några dagar sedan köpte jag Korparna av Thomas Bannerhed. Jag visste inte så mycket om varken boken eller författaren med väldigt många bloggare hade höjt romanen till skyarna så jag slog till trots köpstoppet och nu ligger jag till sängs med en förkylning och bredvid mig en rykande kopp te och i händerna håller jag Korparna. Jag kan bara instämma till vad som redan sagts bland bloggare och i pressen; en debutant väl värd sitt pris.

Tre böcker vid min sida

Idag blir jag hemma med en regäl förkylning. Vid min sida i sängen har jag en nätt hög av böcker att välja bland.

Emma och Uno -Märta Tikkanen 
En härligt ligga-i-sängen-och-vara-sjuk-bok. Jag tycker att Märta Tikkanen har ett tillgängligt sätt att skriva, varmt om sin mormor och morfar

Livet börjar på fredag -  Ioana Parvalescu. Det har legat ett tag och jag har inväntat rätt tillfälle att läsa den. Jag har haft ett visst motstånd efter att ha läst andra bloggare som skrivit att det är lite svårt att komma in i boken.
Korparna - Thomas Bannerhed. Jag har precis börjat på den och den känns härligt. Mustigt språk och man slussas sakta in i handlingen.

Att läsa en klassiker

Ni som har följt min blogg ända sedan jag hette Bokstödet har kanske observerat att jag har gjort en egen klassikerutmaning. Utmaning består av att varje månad läsa åtminstone en klassiker. Det har gått så där kan jag säga. På 11 månader har jag läst snart 4 klassiker:
Huset Buddenbrock - Thomas Mann
Jane Eyre - Charlotte Brontë
Agnes Grey - Ann Brontë
Anna Karenina - Lev Tolstoj (några sidor kvar)
En av anledningarna till att det inte blivit fler i år är antagligen att de är så otroligt omfångsrika. Det tar sin tid att komma igenom ibland nästan 1000 sidor ganska mycket detaljspäckad kronologisk text.
I dagens SvD läser jag en intressant artikel om just klassiker. En essäsamling av Italo Calvino har givits ut av Italienska kulturinstitutet: Varför läsa klassikerna?
Essäsamlingen inleds med 14 definitioner till att läsa en klassiker. Här är en:

Klassikerna är de böcker om vilka man vanligtvis hör sägas:

"Jag läser om..." och aldrig "Jag läser..."

Läs hela artikeln här

Vilket perfekt avslut på arbetsveckan

En slitsam vecka i skolans värld har kommit till enda. Skolans värld som bara blir hårdare, tuffare och mer och mer absurd för oss lärare, med  mer uppgifter som inte har med det pedagogiska arbetat att göra ut mer på de administrativa området. Jag kommer hem förkyld och utan lust till något knapp läsa en bok. I brevlådan hittar jag det senaste numret av Vi läser. Rena rama vitamininjektionen. Det senaste numret utlovar intressant artikel om Märta Tikkanen. Reportage om Mircea Cartarescu och dagboksskrivande och mycket mycket mer.

I kväll roar jag mig med

 Jag har köpstop. Det är svårt. Jag övertalar mig själv med att böcker finns alltid kvar. Jag måste ta mig igenom den hög jag har här liggande och beta av. Jag har till jul på mig. Idag tittade jag in i kvarterets bokhandel och hade lite fönstershopping. I kväll skriver jag en önskelista över böcker som jag önskar mig i julklapp:

Michel Houellebecq - Kartan och landskapet

Karl-Ove Knausgård - Min kamp 3

Mircea Cartarescu - Dagbok

Richard Yates - Cold spring harbor 

Vad står på er önskelista?

Stephen Kings bästa

När min son, som inte har litteratur som högsta preferenser i livet, kommer hem och berättar att han gärna skulle vilja läsa något av Stephen King vill jag gärna hjälpa honom. Han utgår från att jag som ständigt sitter med en bok i knät och med bokhögar omkring mig vet vem Stephen King är och vad han har skrivit och kan direkt rekommendera någon bra bok.

Sanningen är att jag aldrig har läst något av Stephen King och helt enkelt inte är intresserad av den typen av böcker som han skriver. Efter lite forskade på nätet och Wikipedia lärde jag mig en hel del om Stephen King bl a att han haft en tragisk barndom där pappan försvann tidigt och mamman som var djupt religös inte alltid hade råd med en stek på söndagarna. Jag såg också att han är mycket mer produktiv än jag kunde ana.
Nu till saken. Jag vill självklart hjälpa min tillfälligt läshungriga son med att förse honom med den absolut bästa av alla de böcker Stephen King skrivit och behöver hjälp.

Vilken är den absolut bästa Stephen Kingboken som ni kan rekommendera?

Siri Hustvedt - Sommar utan män

När Mias man Boris önskar ta en paus efter 30 års äktenskap rasar livet fullkomligt för Mia. Hon hamnar på en psykiatrisk klinik med diagnosen kortvarig psykos. Hon återhämtar sig och beslutar sig för att åka till sin barndomsstad Bonden där hennes mamma, 87 år bor på ett äldreboende.
 Hon börjar undervisa i kreativt skrivande för en grupp med unga flickor och umgås med mammans ålderstigna väninnor där hon deltar i deras bokcirkel.
Det här är en bok med litet omfång men som Siri Hustvedt lyckas få med väldigt mycket. I umgänget med både gruppen av flickor i kreativt skrivande och mammans väninnor görs utvikningar inom feminism och människans ursprung, samliv mm.
Det här är en rolig bok. Jag som för det mesta tycker att man kan dra i hop romaner och korta ner tycker att den här boken har punkter som skulle kunna utvecklas lite mer. Hela historien gick väldigt snabbt från sin psykos till att faktiskt stå på egna ben och ha skapat sig ett eget liv. Boris som visar tecken på att komma tillbaka till Mia efter att misslyckat med sin paus tycker hon mest är patetisk.
Jag skulle önska lite mer fördjupade personteckning. De känns lite för tunna och jag får svårt att både se bilder och känna för dem. Men visst det är en underhållande bok som bejakar kvinnors styrka och kvinnors förmåga att skapa förändringar och anpassa sig till dessa.

Carl-Fredrik Hill på Waldemarsudde

I år är det 100 år sedan Carl-Fredrik Hill dog. För att hedra hans minne kan man besöka Waldemarsudde och se en utställning av honom som pågår fram till den 29 januari 2012.En vacker utställnig som visar upp hans verk kronologisk från då han började måla på 1870-talet till hans sista år då han var märkt av sin psykiska sjukdom.

Under flera år vistades han i Paris och den franska landsbygden där mest målade landskapsbilder. Många tavlor ger en dyster bild av landskap med träd i dova färger. När hans sjukdom tog över ändrades också hans sätt att måla, mer teckningar med naiv framtoning snudd på barnteckningar.
En utställning väl värd att se, begrunda och njuta. Tavlor som vittnar om ett tragiskt livsöde.

En bra investering för bokälskare

Idag har jag inhandlat en Moleskine Bookjournal. Jag har sneglat på den länge och tänk införskaffa det och nu är det gjort.

De första sidorna består av ett register där man kan skriva om alla böcker man läser i bokstavsordning. Det finns plats för ca 100 recensioner åtminstone.

I slutet av kalendern finns register där man själv kan sätta namn på flikarna efter sitt behov med färdigtyckta etiketter
Istället för att ha listor spridda lite här och tär med boktitlar över böcker jag ska läsa, blogginläggs idéer och annat bokrelaterat har jag nu allt samlat i en bok som jag bär med mig.

Årets debutant

Alla pratar om Korparna av Tomas Bannerhed som en fantastisk bok och dessutom är han debutant och skriver redan som en rutinerad författare sägs det och skrivs det. Kritikerrosad och Augustnominerad.
Ett tillfälligt avbrott i köpstoppet blev det. Jag var bara tvungen att köpa boken. På biblioteket var det en alldeles för lång väntelista.
Så i helgen blir det Korparna för mig.

På flykt från ett sorgebud - David Grossman

På flykt från ett sorgebud har fått fint mottagande både i Israel och runt om i världen. Den har till och med bland kritikerna jämställts med Leo Tolstojs Krig och fred,

Det är en stor bok både till innehåll och till omfång.
Ora flyr från ett sorgebud för att förhindra sorgebudet om hennes son som frivilligt givit sig till den israeliska militären inte ska nå henne för att meddela om något sorgligt hänt sonen Ofer.
Det var meningen att Ora och Ofer tillsammans skulle bege sig ut på en vandring i Gallileen  men då Ofer inte  kunde följa med tog hon med sig sin ungdomskärlek Awram. Honom släpar hon med sig  på en strapatsliknande vandring i bergslandskapet i Gallileen. Awram som tappat lusten att leva sedan han som krigsfånge i Yom kippur kriget 1973 brutalt torterats.
Där under deras vandring berättar Ora om sitt liv med Ilan som mest är innesluten i sig själv.
Ilan, Ora och Awram träffas i ungdomen under 5 dagarskriget 1967 när de alla tre befinner sig på ett krigssjukhus.
Precis som Grossmans tidigare bok på svenska Berätta för mig använder Grossman det slutna rummet och dialogen mellan två närstående personer för att berätta sin historia . Ur dialogen mellan Awram och Ora vecklar hela deras liv ut.
På flykt från ett sorgebud är en roman om en kvinna som lever i ett land där söner skickas till att försvara landet. Det är också en roman om Israel och dess komplicerade historia.
För det mesta tycker jag att en bok på över 700 sidor är för lång så även denna. I detalj beskriver Grossman Oras liv med barnen och hennes män på ett förklarande sätt så att lite utlämnas till läsaren att tänka själv.  Grossman skapar med sina detaljerade beskrivningar en känsla av att komma personerna väldigt nära. Man riktig ser hur såren Awram åsamkats sig varar sig och svider och smärtar.
Det kan bli lite tjatigt att sida upp och sida ner läsa om barnens lekar och bestyr och om Oras oro och omtanke för det och hur hon hanterar dessa båda män och fullkomligt håller uppe hela konstellationen bara genom att vara smidig. Ibland går berättelsen lite tomgång när situationer upprepas om barnens bestyrer fram och tillbaka.
Det här är en berättelse om en kvinna och två söner och två män där Ora blir en symbol för familjen och sammanhållningen och landet, hon blir urmodern som ska hålla ihop allt och rädda från undergång och från att sjunka.

Nytt från SEKWA

Huset du älskade av Tatiana de Rosnay. Jag har precis börjat på boken och den verkar lovande. Berättelsen utspelar sig i Paris på 1800-talet. Kan de vara bättre för en Parisälskare som jag. I slutet av boken har Tatiana de Rosnay skrivit en personligt tillägg. Hon uppmanar läsaren till en liten stadsvandring i kvarteren där romanen utspelar sig, där hon namnger platser och butiker som lockar till att fantisera om det som händer i boken.
En önskan jag har, som av naturliga skäl aldrig uppfylls, är att vistas på samma plats som romanen jag läser utspelar sig. Det är inte alltid genomförbart men Huset du älskade får mig att vilja åka till Paris bums och läsa boken på plats och vandra i kvarteren där Rose höll till.
Har förhåller ni er till böcker och platser?

Fin utmärkelse, man tackar

 

Tack Vicky på Böcker etc som har givit mig den fina utmärkelsen. Jag blev väldigt glad. En påminnelse att det faktiskt finns människor som läser det man skriver. Det känns varmt.

Naturligtvis är Vicky också värd en sådan utmärkelser för hennes blogg som jag ofta besöker och som alltid innehåller något roligt och inspirerande.

Det är inte lätt att välja en blogg att ge en utmärkelse till då risken att man glömmer någon är stor. Bland de bokbloggar jag flitigast besöker är:

ingridsboktankar
Som på ett intressant sätt besöker och söker upp gamla glömda orter och författare. Oerhört berikande.

dantesbibliotek
För energin att skapa en nordisk läsutmaning och naturligtvis intressanta inlägg
lyrannobel.blogspot
För sin oerhörda beläsenhet när det gäller författare jordenrunt och få igång bokbloggare med sin Tematrio. 
tekoppenstankar.wordpress
För sina insiktsfulla analyser över dagen som du skänker oss och din otroliga läshunger och läsbegär.

ordochingavisor
Alltid intressanta inlägg och tankar om litteratur

Det här var bara 5 men det finns så många fler jag skulle vilja ge en utmärkelse till som förser mig med intressant information om böcker och tankar därom.

Gott sällskap i helgen

I helgen blir det mycket läsning. En promenad bland höstlöv och sedan te i fåtöljen och en hög böcker.

Siri Hustvedt - Sommar utan män
Märta Tikkanen - Uno och Emma
Livet börjar på  fredag - Ioana Parvulescu

Värre Haloweenläsning än så här blir det inte för mig

För mig som inte är så förtjust i varken spökhistorier eller zombies eller andra skräckhistorier nöjer  mig med att läsa en spökhistorialight, Kura skymning av Josefin Roos. Jag har precis börjat på boken och den handlar om en underliggande hemlighet blandad med  overklighet och fantasi som kan kännas både skrämmande och spännande. En skrämmande historia som byggs upp på ett kittlande sätt. En bok som är hanterbar för den riktigt mörkrädda.

Nytt från 2244

Igår fick jag på posten Öster om väst av Miroslav Penkov. Utgivet av 2244 förlaget som ger ut böcker av författare från länderna kring Svarta havet.
Öst om väst är en samling berättelser som tar oss till det ottomanska väldet och befrielsekampen mot turkarna, Balkankrigen och kommunismens fall. Berättelser om vad som hände med kristna och muslimer i Bulgarien efter att regimen fallit.
Omslaget är vackert i vitt och guld men återges inte lika vackert med mitt eget tagna foto av boken.

Miroslav Penkov, född 1982, är verksam i USA där han undervisar i kreativt skrivande och är redaktör för American Literary Review.
En recension kommer om några dagar.

Äntligen har jag hittat boken

En bok som jag med ljus och lykta sökt efter så länge både på bibliotek och i boklådor. Jag har även när jag är hemma hos folk börjat snegla i deras bokhyllor om jag kan se den där. Men icke. På Adlibris är den slutsåld sedan länge.
Men för några dagar sedan klickade jag hem den på antikvariat.net
Daphne du Maurier Rebecca, 1939

Snöängel - Anna-Karin Palm

Snöängel av Anna-Karin Palm är en stockholmsskildring sedd utifrån några stockholmare vintern 85-86. Den vintern då Palme mördades.
Vi möter Hedvig en färglös, intetsägande flicka som jobbar på systembolaget, för att hon tycker att det är bra. Hedvig lotsar oss runt alla kvarter och stadsdelar i Stockholm. Hennes föräldrar är borta och en nära anhörig dör under vintern 85-86 precis innan hon skulle förtälja en familjehemlighet.
Boken handlar mest om det vardagliga livet som kommer fram genom de olika slumpmässiga möten som tar läsaren runt i hela Stockholm.
Mitt i detta som kan tyckas spontana möten med människor finns Hedvigs syster Lovisas hund, Billy som plötsligt försvinner och dyker upp och som får människor att förenas och börja prata. Som en skugga över romanen ligger det förestående mordet på Palme inte så att spänningen höjs utan det bara finns med hela tiden.
Anna-Karin Palm väver skickligt ihop historien om Hedvig med Stockholm som scen och språket är vackert ljudlöst och förtätat men hela historien får liksom ingen knuff av alla möten och av alla vardagligheter.

Idag tilldelas Goncourtpriset

Idag kommer det prestigefyllda Goncourtpriset att tilldelas någon av dessa:

Sorj Chalandon
Alexis Jenni
Carole Martinez
Lyonel Trouillot

Priset som endast ger 10 euro men som lovar upplagor på ca 30 000 exemplar till vinnaren och en säker plats i den fin litterära världen
I dagens Understreckare i SVD skriver Åke Erlandsson en intressant artikel  om Goncourtprisets historia som kantats av intriger och maktkamper.  Läs här
För mig är endast Carloe Martinez bekant. Hon skrev Det broderade hjärtat som kom ut på svenska förra året. En mycket läsvärd bok som jag kan rekommendera.

Läsrapport oktober

Lästa böcker i oktober:

Anarchy in the UKR - Serhij Zjadan
Amulett - Roberto Bolaño
Snöängel - Anna-Karin Palm
På flykt från ett sorgebud - David Grossman (Några sidor kvar)

Det har inte varit någon riktigt bra läsmånad. Inga litterära fullträffar och för mycket jobb som har stulit min lästid.
Summa sidor 1526
Inga klassiker utlästa denna månad. Jag håller på med Anna Karenina som nog blir utläst till nästa månadsrapport.

Författare som jag inte har läst men tror att jag kanske skulle gilla

Ord och inga visor har som inläggsidé att skriva om författare som man inte läst men tror att man skulle gilla. Det är alltid roligt att utmana hjärna med tankeexperiment.
Det finns för många böcker och författare som jag har olästa men som jag under en tid varit sugen på att läsa
En bok som har stått i min bokhylla väldigt länge   är Svindlande höjder Emily Brontë.
Jag tror verkligen att jag kommer tycka om de boken för att det är engelskt 1800-tal med allt vad hedar och afternoon tea heter. Men också för att det är ett öde att följa och en bok som berör och att sjunka in i.