Handlingen utspelar sig i Paris under kalla kriget på 50-60 talet. Michel som är bokens huvudperson är i gymnasieåldern och för att stå ut med skolan, lärarna och lektionerna sitter han med en uppslagen bok i knät och drömmer sig bort någon annanstans. Hans pappa är en italiensk invandrare som arbetade på fabrik, mamman är dottern till ägaren till den fabrik pappan arbetade på. Något förhållande dem emellan var otänkbart, men när mamman oplanerat blir gravid var det bara att fortsätta relationen och gifta sig. De skaffar sig snart ett barn till, Michel, så att det skulle se ut som en hel kärnfamilj.
Familjen blir aldrig helt lycklig tillsammans även om allt fungerar, men när storebror Frank ger sig ut i franskalgeriska kriget och tvingas desertera efter att dödat en korpral som han inte sympatiserade med, då sätts hela familjen på prövning. Föräldrarna skiljs.
Michel flyr in i en annan värld, böckernas och besöker en bar i Paris där ett gäng östeuropéer spelar schack. De kallar sig de obotliga optimisterna. Där möter Michel ett gäng personer som på olika sätt lämnat eller flytt från sina länder undan förtryckarregimer. Deras öden berättas genom hela boken och Michel involveras i detta på ett mycket subtilt sätt.
Det här är en bok som är så bra och handlar om så mycket som trots att den utspelas på 50-60-talet känns aktuellt än idag; värderingar, flykt från regimer där man förskjuter oliktänkande, kärlek över gränserna.
Detta är Jean-Michel Guenassias debutbok, men en önskan han skriver fler böcker kan man hoppas på för De obotliga optimisternas klubb är en av det bättre böcker jag läst på väldigt länge.
