Milla som äger en gård i Sydafrika har drabbats av ALS och Agaat som är hembiträde sköter om henne. Bokens nu är 1996 och Milla har inte många dagar kvar i livet. Genom tankar, återblickar och dagböcker får vi reda på hur deras liv har förlöpt.
Milla som själv hade svårt att få barn tog hand om ett svart barn, Agaat som var både vanskött och skadat när hon fick henne. Hon fostrade henne trots att maken Jak motsa sig det och lärde henne att läsa och sköta både hushåll och gården med allt vad det innebar.
Millas relation till sin man är inte den bästa men efter 12 års äktenskap upptäcker hon till slut att hon blivit gravid. Då förskjuter hon Agaat som är 12 år gammal och hon flyttar ut till något uthus bland övrigt svart tjänstefolk. När Milla föder sitt barn, Jakkie, blir Agaat hans barnflicka.
Boken har olika berättar perspektiv som väver ihop historien till en helhet. Det är kontakten med Milla som Agaat kommunicerar genom blinkningar när hon ligger sjuk. Det är de personliga dagboksanteckningarna och det är Millas tillbakablickar i du-form.
Det här är en bok som innehåller så mycket. Boken utspelar sig i Sydafrika från 50-talet med apartheid och boernas syn på de svarta kommer tydligt fram. tDen har också ett symboliskt värde med att Agaat föddes 1948 då apartheid infördes och slutar 1996 då Milla dör samtidigt som apartheid avskaffas.
Språket är ordrikt och mustigt och detaljrikt utan att trötta ut läsare med för pretentiösa överflödiga beskrivningar.
Det här är en bok som inte bara ska läsas, den ska upplevas. Trots sitt omfång finns inget överflöd. En riktig bladvändare in till sista raden och epilogen de sista 20 sidorna där allt faller på plats.
Läs, läs, läs
Sydafrika avskaffade Apartheid 1994, inte 1996.
SvaraRadera