Drömhjärta - Cecilia Samartin

Cecilia Samartin som själv är exilkuban skriver i Drömhjärta om hur Fidel Castro som skoningslös diktator tvingade många kubaner att lämna landet på 60-talet. Många flyktingar riskerade sina liv när de i små båtar som inte var gjorda för havsfärd tog sig  till Miami över de hajrika vattnet.
Berättarjaget i Drömhjärta är Nora som växer upp under 50-talets Kuba då Batista var landets ledare. Trots mångas missnöje över hur Batista styrde landet blev det ännu värre då Castro tog över maketen 1961.
Noras kusin och tillika bästa kompis Alice är oskiljaktiga och är jämt tillsammans när det är små. De leker och upptäcker världen och skyddar varandra mot de vuxna.
Nora och hennes familj lämnar Kuba då Castro tar över makten för att bosätta sig i Kalifornien medan Alice blir kvar på Kuba. Noras familj etableras sig snabbt och problemfritt  i USA . De lär sig språket, får jobb och skaffar sig utbildning.
Trots avståndet har Nora och Alice genom brev ständigt kontakt med varandra. Alice brev vittnar om ett Kuba i fattigdom och med svårigheter att skaffa och köpa livets viktigaste förnödenheter så som bröd, kött, tvål och annat.
Breven visar kontrasten mellan USA:s välfärd och att leva i ett land där man kan välja och tillgången på varor och konsumtionen är obegränsad och Castros kommunistiska fattigdom där människor är förtryckta av regimen för sina åsikter och kampen för att överleva.
Boken som är uppdelat i tre delar, Kuba innan Castro - USA - Kuba under Castros tid är utan tvekan en spännande bok och jag drivs av att veta hur det kommer att gå för huvudpersonerna vars öde är både tragiskt och gripande. Dessvärre har Cecilia Samartin inte lyckats göra karaktärerna levande utan framställs i plattityder och med klicher; " Han ser skönheten i mitt hjärta" "Jag har älskat honom sedan första dagen" "Jag såg in i hennes vackra bruna ögon" "De tropiska himlarna lever i hans ögon" osv osv osv Man blir nästan tokig av alla mitt livs novell klicherna som sänker trovärdigheten i boken.
För att fånga miljön har Cecilia Samartin inte heller lyckats helt fullt ut då beskrivningarna av ön mer ser ut som vykort från ett turistparadis med vackra solnedgångar.