En ovärdig dotter - Justine Lévy

Jag har svårt att tro att man kan förstå helheten och Louise relation till sin mamma om man först inte har läst Vi ses på Place de la Sorbonne, läs min recension här, innan man läser En ovärdig dotter. Om den boken som Justine Lévy skrev när hon var 20 år handlar om att berätta om sin mammas brister och nästan hänga ut henne så handlar En ovärdig dotter mer om en försoning av den mamma som hon hade och ett accepterade över hennes ofullkomlighet.

En ovärdig dotter av Justine Lévy är en fristående fortsättning på Vi ses på Place de la Sorbonne. Louise är nu vuxen och ska själv snart få sitt första barn. Alice den hopplösa, nyckfulla mamman ligger nu på sjukhus döende i cancer. Nu inför mammans stundade död ser Louise tillbaka på mamman med ett slags accepterande över hur hon  var i sitt bohemiska oberäkneliga sätt och hur hon misskötte att ta hand om sin dotter, men hon  är ju trots allt mamma, Louise enda mamma med alla sin fel och brister. Hon hade ju så många goda sidor också.
Alice mamma dör och hon befinner sig i ett emotionellt förvirringstillstånd. Hon ska själv ha barn och har precis tagit farväl av sin mamma. Hur ska hon kunna ta hand om sitt barn när hennes mamma inte klarade av det är frågor som upptar Alice.
Det enda mamman lämnar efter sig är en välanvänd och utsliten adressbok som förutom telefonnummer också innehåller urklipp, tidningsartiklar med personliga understrykningar,  papperslappar med anteckningar.
Varje telefonnummer och anteckning dissekeras för att försöka hitta svar och få ihop bilden av den mamma som inte var som andra mammor. Ur adressboken med dess anteckningar och lappar gestaltas mamman och hennes karaktär och liv.
En varm skildring över sorgen och tomheten efter en mamma som inte var som mammor brukar vara mest men dock en mamma och hur man kan fortsätta att leva när hoppet om en förändring tagit slut och om hur man själv ska ha samvete att fortsätta att leva och klara av att ta hand om sitt eget barn.