Huvudpersonen i Kartan och landskapet är Jed Martin som är konstnär och gjort sig känd för att fotografera Michelinkartor. Han lever ensam i Paris och till sin åldrande far har han ett plikttroget och avståndstagande förhållande. Hans mor tog livet av sig när Jed var liten och varför har aldrig diskuterats.
Plötsligt dyker författaren Houllebecq upp i romanen i form av en blev grådaskig människofientlig ensamvarg som gillar argentinskt vin och bor på Irland. Han får uppdrag att skriva en katalogtext till en utställning Jeds gallerist ska ha. Han blir rikligt avlönad och dessutom frågar Jed om han kan avporträttera honom och tavlan får Houllebecq behålla.
En tid senare hittas Houllebecq brutalt mördad och tavlan stulen. Romanen tar nu en nyvändning från att handla om en konstnärs något trista liv till att bli en dektektivroman där Houllebecq driver med spänningsgenrens olika grepp; de ständigt kaffedrickande poliserna och att hamna på oväntade platser för att hitta brottslingen.
I Michelle Houllebecq romaner är inget självklart han tar oss till oväntade platser och situationer och gäckar läsaren med med det oförutsedda. Som läsare känner man ett driv att fortsätta läsa för att se hur det går in i de mest absurda situationer.
I denna roman är döden ett ämne som återkommer. Människans mål är döden som vi oundvikligt går emot oavsett om det är en naturligt död eller man dör av sjukdom. Även den självvalda döden tas upp och mord.
När Michele Houllebecq själv dyker upp som en tongivande gestalt i boken blir det lite märkligt. Jag brukar inte vara så förtjust när författaren ger sig själv en roll i sin egen roman. Det blir något egofixerat och kocketterande över det hela och som läsare tappar man författarperspektivet, vem håller i pennan. Men visst är boken mycket läsvärd och underhållande.
För Kartan och landskapet fick Michel Houllebecq Goncourtpriset 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar