onsdag 4 juli 2012

En fördämning mot Stilla havet - Marguerite Duras

I En fördämning mot Stilla havet målar Marguerite Duras upp en bild av Indokina på 50-talet och som dåvarande fransk koloni. En bild ur kolonisatörernas synvinkel som präglas av misär, fattigdom och svårigheter.
En mor, änka och lärare lever med sina två nästan vuxna barn, Susanne och Joseph. Mamman är trött och sjuklig och kämpar för att hålla vattnet efter monsunregnen på en lämplig nivå så att risodlingarna inte översvämmas. Hon har av staten fått en jordlott som visar sig vara obrukbar och strider med banken där hon fått en lån till ockerräntor för att betala sina skulder. Att få pengarna att räcka till till mat och reparationer av huset de bor i är för övermäktigt för den ensamstående mamman som blir sjuk av allt tröstlöst kämpande. Susanne och Joseph vill inget hellre än att lämna mamman och flytta därifrån, en mamma som slår sina nästa vuxna barn i desperation över att livet är svårt att hantera.
En kinesisk förmögen kautschukodlare uppvaktar Susanne men utan större framgång som trots att han är välbeställd och familjen skulle få det betydligt bättre med honom i familjen anser Susanne att han är för ful. Innan hon bestämmer sig för att avsluta relationen ser hon till att få en diamantring av honom vars värde skulle lösa de ekonomiska problem familjen har.
En fördämning mot Stilla havet är en mycket stark skildring av ett liv i ett koloniserat land ur de koloniserades synvinkel där oavsett hur fattigt man lever alltid är respekterad för att man är vit och av fransk börd,
En fördämning mot Stilla havet har kommit ut i nygåva och har självbiografiska drag och påminner mycket om Älskaren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar