torsdag 15 december 2011

Äntligen utläst

"Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familjär olycklig på sitt eget vis", så  böjar en av litteraturhistoriens giganter Anna Karenina - Lev Tolstoj.
En bok på 880 sidor och som väger minst ett kilo tar sin tid att ta sig igenom men nu är den utläst. Anna Karenina har nyöversätts av Ulla Roseen där språket känns både modernt och tillgängligt.
Handlingen i Anna Karenina som kom ut 1877 är för de flesta välkänd. Anna Karenina som är olyckligt gift med den  tråkige byråkraten Aleksej Aleksandrovitj. Tillsammans har de sonen Serjozja. På en bal träffar Anna ungkarlen, greven Vronskij. Hon blir handlöst förälskad i honom och lämnar sin man. Hon tillåts inte av sin man att träffa sin son. Hon blir gravid och föder en dotter och håller själv på att stryka med i en lång och utdragen förlossning. Hon hamnar i psykisk obalans och tvivlar på sig själv och sin kärlek och Vronskijs kärlek. Till slut drivs hon mot sin egen undergång.
Nu när jag läser om Anna Karenina så här efter kanske 30 år upplever jag romanen på ett annat sätt. Trots bokens digra omfång på 880 sidor är det mycket lite som egentligen handlar om Anna Karenin. Vad som tar mer utrymme är om Levin och hans liv som jordbrukare. Passager som för mig blir lätt uttråkande att läsa om. Jag observerar också att Anna Karenin inte dyker upp i boken förrän på sid 77. I dessa utvikningar över det ryska jordbrukssamhället och om människor i den ryska societen beskrivs männen betydligt mer utförligt medan kvinnorna får en mer stereotyp behandling.
Frågan jag har inom mig nu efter att ha läst Anna Karenina är om boken hade fått samma genomslagskraft om Anna inte hade tagit livet av sig.

5 kommentarer:

  1. Grattis! Jag tycker alltid det känns extra tillfredsställande att ha läst ut en tjock bok.

    SvaraRadera
  2. Mimmimarie: Javisst är det så även om motståndet är tungt i början.

    SvaraRadera
  3. Det är förstås svårt att avgöra huruvida boken fått samma genomslagskraft om hon inte tagit livet av sig. Samtidigt så framställs ju inte familjelivet som idylliskt och Annas olycklighet, även om den kanske också ter sig ytligt beskriven jämfört med det man är van vid i dagens böcker, beskrivs ändå en hel del. Jag läste boken för något år sedan och bloggade såhär om den: http://stellasbokblogg.blogg.se/2010/november/om-min-andra-tegelsten-anna-karenina.html

    SvaraRadera
  4. Ja, "Var är Anna" hann jag börja undra. Precis som i Krig o fred gillar jag språket, miljön och den dramatik som byggs upp. Men även i K&F förekommer en del långrandiga scener svåra för mig som nutida läsare att ta till mig (och igenom). Hoppas jag står ut med Levins jordbruk...

    SvaraRadera
  5. Anna dyker ju inte upp förrän på sid 70 någonting och Levins jordbruk hör till de trista avsnitten.

    SvaraRadera