Scenen är avskalad. Endast ett plank som påminner om en byggarbetsplats är scenens enda rekvisita. In träder Gunilla Röör i sin roll som Gertrud Stein, klädd i en mörk kostym och mörkskjorta, håret är kort. Hon sätter sig på trappavsatsen på scenen och börjar berätta. Hon föreläser inte, hon samtalar och talar om sitt liv, sitt umgänge, sin konstsalong som hon höll i Paris. Hon berättar om de människor som besökte salongen och kontakten hon hade med konstnärer som Picasso, Matisse, Cesanne. Hemingway var också där. Hon berättar och samtalar så levande att jag kan förnimma människorna hon nämner omkring henne. På den avskalade scenen levandegörs människor, Paris, konstsalongen.Hon samtalar som om jag vore den enda lyssnaren. Ja, Gunilla Röör är väldigt skicklig.
Föreställningen tar 2 timmar som försvann snabbt och gav känslan av att vilja veta mer om denna färgstarka, excentriska, något självgoda kvinna.
Diana Souhami har skrivit en bok om det originella paret Gertrude och Alice som är mycket läsvärd.
alltid trevligt med teater
SvaraRadera