På flykt från ett sorgebud har fått fint mottagande både i Israel och runt om i världen. Den har till och med bland kritikerna jämställts med Leo Tolstojs Krig och fred,
Det är en stor bok både till innehåll och till omfång.
Ora flyr från ett sorgebud för att förhindra sorgebudet om hennes son som frivilligt givit sig till den israeliska militären inte ska nå henne för att meddela om något sorgligt hänt sonen Ofer.
Det var meningen att Ora och Ofer tillsammans skulle bege sig ut på en vandring i Gallileen men då Ofer inte kunde följa med tog hon med sig sin ungdomskärlek Awram. Honom släpar hon med sig på en strapatsliknande vandring i bergslandskapet i Gallileen. Awram som tappat lusten att leva sedan han som krigsfånge i Yom kippur kriget 1973 brutalt torterats.
Där under deras vandring berättar Ora om sitt liv med Ilan som mest är innesluten i sig själv.
Ilan, Ora och Awram träffas i ungdomen under 5 dagarskriget 1967 när de alla tre befinner sig på ett krigssjukhus.
Precis som Grossmans tidigare bok på svenska Berätta för mig använder Grossman det slutna rummet och dialogen mellan två närstående personer för att berätta sin historia . Ur dialogen mellan Awram och Ora vecklar hela deras liv ut.
På flykt från ett sorgebud är en roman om en kvinna som lever i ett land där söner skickas till att försvara landet. Det är också en roman om Israel och dess komplicerade historia.
För det mesta tycker jag att en bok på över 700 sidor är för lång så även denna. I detalj beskriver Grossman Oras liv med barnen och hennes män på ett förklarande sätt så att lite utlämnas till läsaren att tänka själv. Grossman skapar med sina detaljerade beskrivningar en känsla av att komma personerna väldigt nära. Man riktig ser hur såren Awram åsamkats sig varar sig och svider och smärtar.
Det kan bli lite tjatigt att sida upp och sida ner läsa om barnens lekar och bestyr och om Oras oro och omtanke för det och hur hon hanterar dessa båda män och fullkomligt håller uppe hela konstellationen bara genom att vara smidig. Ibland går berättelsen lite tomgång när situationer upprepas om barnens bestyrer fram och tillbaka.
Det här är en berättelse om en kvinna och två söner och två män där Ora blir en symbol för familjen och sammanhållningen och landet, hon blir urmodern som ska hålla ihop allt och rädda från undergång och från att sjunka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar