Nordisk läsutmaning - Finland

Först ut i den nordiska läsutmaningen är Finland.
Läsutmaningen som ska löpa ända fram till Bokmässan i september. Initiativtagare till läsutmaningen är  .Dantes bibliotek
En författare som jag alltid har uppskattat både som person och författare är Märta Tikkanen. Få böcker har berört mig så starkt som Århundradets kärlekshistoria och Män kan inte våldtas.
I somras var jag också en flitig lyssnare till P1:s Allvarligt talat där Birgitta Stenberg och Märta Tikkanen, vänner sedan många år, svarar på lyssnarnas hjärtefrågor och samtal krig dessa på en personligt sätt.
När nu första landet i den nordiska läsutmaningen var Finland var det inte svårt att välja Märta Tikkanen  -    Emma & Uno - visst var det kärlek.
Romanen är baserad på Märta Tikkanens mormor och morfars liv. Emma och Uno träffades när Emma var 19 och Uno 27. När Emma var 25 hade hon hunnit föda 6 barn. Uno som var bla folkbildare reste runt i Sverige  där han jobbade på olika folkhögskolor och föreläste.
Emma blev kvar i Finland med barnen och Unos mamma Julia som hjälpte till så gott hon kunde. En skral ekonomi hade hon och Uno skickade några mark när han hade. Brevväxlingen dem emellan vittar om ett hårt liv för Emma att fostra de 6 barnen ensam under en tid när livshotatnde sjukdomar som tuberkelos och difteri härjade.
Uno befann sig i Sverige mest hela tiden och av breven kan utläsas att Emma längtar mer efter Uno än tvärtom.
Emma & Uno är en fantastisk berättelse om två människors kämpande för att få ekonomin och familjelivet att gå runt,  kring förra sekelskiftet. Samtidigt är Emma & Uno ett tidsdokument över kvinnans utsatta situation innan födelsekontrollenstid och innan kvinnan hade rösträtt och som gift har mannen som förmyndare. Mannen som inte är varken delaktig eller engagerad i barnens uppfostran men förväntas försörja familjen och där detta inte sker uppstår stora slitningar som konsekvens.
Trots en tung period i Emma och Unos period skriver Märta Tikkanen väldigt varmt om deras liv och kamp för kärleken och i bokens slutkapitel delger oss Märta Tikkanen lite om det relation hon hade till sin mormor och vad hon har givit sitt barnbarn.