torsdag 19 januari 2012

Frihet - Jonathan Franzen

Med blandade förväntningar tog jag mig igenom Frihet - Jonathan Franzen från att ha längtat till den svenska översättningen och kasta mig över boken till att tappa lusten att läsa den för de negativa reaktionerna som under hösten blev synliga.
Ja, nu är den utläst och jag har läst den med en viss behållning och följt den svenskättade Walter Berglund och hans fru Patty genom deras äktenskap. Patty och Walter träffade varandra redan under deras skoltid men Patty föll inte omedelbart för Walter. Walter var en snäll och nästan lite nördig och Patty var en lovande basketstjärna. Det är deras liv vi följer i den lilla amerikanska småstaden S:t Paul, ett samhälle bestående av medelklass amerikaner.
Walter som är jurist utvecklas till att bli en enveten miljökämpe medan Patty förblir hemmafru. Sonen gifter sig med Connie mest för att man ska gifta sig och för att Connie skulle blir så deprimerad utan Joey. Men han berättar inget om giftemålet till sina föräldrar. Patty har tidigare vänstrat med Walters bäste vän sedan ungdomåren Richard. En gammal musiker som också gör terasser.
Walter träffar i jobbet Lalitha, en ung vacker indiska som blir förälskad i Walter. Han ger till slut efter för smickret att en ung vacker kvinna vill ha honomm. Patty och Walter skiljer sig.
Frihet är en berättelse om en amerikansk medelklassfamilj där människorna som beskrivs är människor utan några egentliga intressen eller karaktärer eller ambitioner mer än att upprätthålla en fasad att allt är bra.
Walter är förvisso engagerad i miljöfrågor men det känns mer som ett intresse för att komma ur tristessen hemma. Utifrån är allt bra med inifrån håller allt på att rämna och till slut kommer sanningen ikapp och allt faller utan att man har något att hålla i.
Frihet är en blandvändare även om de hade kunnat innehålla något färre blad (650 sidor) men Jonathan Franzén har lyckats att utan för stora ointressanta utvikningar hålla läsaren på spänn genom hela boken.
Några har kritiserat Jonathan Franzen personteckning som är fulla av något ointressanta slätstrukna människor, men jag tror att det är Franzens ide att ge dem den rollen som de har fått.

1 kommentar: